Jag brukade gråta för jag hatade att se mig själv på video, och var så rädd för vad alla skulle tycka. “Vem tror hon att hon är” var tankar som ofta fann mig, och jag tvivlade på mig själv tusentals gånger. Jag var en rädd 23 åring som bara ville hjälpa andra unga fotografer, så jag tog modet och släppte min allra första webbkurs 2010. 

Modet till att gå emot den där rädslan fick jag i en palmtopp 6 år tidigare. Jag är en av överlevarna i den fruktansvärda tsunamin i Khao Lak, Thailand 2004, där tusentals miste livet. En av dem var min lillasyster Paulina, som var 9 år. När jag kämpade för mitt liv i vågen och hängde i en palm 6 meter ovanför marken, gav jag mig själv ett löfte. Jag skulle alltid göra det jag drömmer om, och aldrig låta någon hindra mig. Några år senare tatuerade jag in min systers namn på armen på thai, för att påminna mig själv om det löftet varje dag. Paulina fick inte leva, men jag tänker göra det, utan rädsla. 

Jag hade ingen erfarenhet att driva företag, jobba med marknadsföring eller skapa kurser, men jag gav mig tusan på att lyckas, och åren som följde formade mitt varumärke, och utvecklade mig dit jag är idag. 

Idag är jag 36 år, mamma till Freya (född mars 2020), Tyr (född november 2021) och Éldar (född i september 2023). Jag har skapat ett system i mina kurser, som gör att min man kan vara hemma på heltid från sitt ingenjörsjobb (nu 2 år in!), och att vi har massor av tid tillsammans med våra barn som inte behöver gå på förskola. Jag tittar tillbaka på alla år där jag kämpat, testat, provat och misslyckats, och vet att det var värt det. Varenda sekund där jag inte känner stress över klockan, där vi kan ta långa promenader i skogen och jag får jobba med det jag verkligen älskar, så är det värt den resan jag gjort. 

Livet är för kort för att räkna minuter på ett jobb du inte trivs på, eller vända ut och in på dig själv för att få livet att gå ihop. Det behöver inte vara så.